Det är inte lätt att förklara vem Hildegard av Bingen är, enkelt och kortfattat. Vi kan ju börja med att rätta hennes namn, hon omnämns Hildegard von Bingen internationellt. Hildegard verkade ju på 1100-talet i Tyskland, alltså blev det Hildegard från Bingen.

Hildegard von Bingen levde mellan 1098 och 1179. Hon beskrivs som författare, tonsättare, predikant, teolog, naturkännare, brevskrivare, rådgivare, mystiker med mera. Men Hildegard själv hade troligen presenterat sig som abbedissa för två kloster, olärd, sjuklig och svag men utsedd av Gud att teckna ner allt hon såg, och hörde i sina visioner. Idag ser vi henne som en stark och unik kvinna. Hildegard var nunna och abbedissa inom Benedictinerordern och levde ett strikt och mycket enkelt liv. Hennes uppgift var förutom att teckna ner sina visioner att ansvara för de två klostren. Hon utbildade även nunnorna i den nya helande helhetslära som växt fram genom visionerna. På Hildegards kloster var det i huvudsak nunnorna som vårdade de sjuka och behövande, de tillredde örter och gjorde allt praktiskt. Människorna som sökte hjälp kom resande från när och fjärran. Noviser och andra hjälpte till med de enklare sysslorna.

Hildegard var troligen en lite udda flicka som redan som liten såg naturens inre kraft. Man kan ana att hennes inre liv inte var som andras. Mycket tidigt i livet var hon intresserad av kyrkans skrifter och mindre intresserad av att hitta en blivande man. Hon var ett sjukligt och svagt barn men kanske anade man hennes inre kraft. Det bestämdes att Hildegard skulle få en skolning inom kyrkan.

Men först kom Hildegard till familjen Sponheim där hon togs hand om av familjens något äldre dotter Jutta.

De båda utbildades av en abbedissa från Mains. Jutta hade egentligen större planer, hon ville pilgrimsvandra till Jerusalem eller bo en tid på ett kloster i Clony. Men hennes bror övertalade henne att stanna hemma, mot utbildning och en plats på ett respektabelt kloster i närheten. Hildegard flyttade in till Juttas familj. Några år därefter fick de båda flickorna flytta till en ny ”Frauen-clause”, en ny del på det stora klostret Disibodenberg. Där skapade flickorna grunden till den Benediktinska orden för kvinnor. Jutta blev nu Abbedissa och Hildegard och en yngre flicka, Lill-Jutta blev de två första nunnorna. De fick nu leva ett mycket enkelt klosterliv, väl åtskilda från övriga på klostret, då det här även fanns Cisterciensmunkar men även munkar från andra orden. Klosterdelen fick efter hand byggas ut och antalet nunnor ökade. Idag har man hittat platsen för de ursprungliga rummen, och troligen det lilla kapell som nunnorna använde.

Kort tid efter upptäckten av valvet och cellen fick jag och min svenska grupp besöka platsen, så spännande. Numera får jag förtroendet att låna nyckeln vid varje besök och vi kan själva hälsa på i Hildegards första rum.

Hildegard och Juttas cell

Disibodenberg, klosterporten.

Fantastisk utsikt!